Gruvstrejken


57 dagar som skakade Sverige





















|Inledning
|Artikel 1
|Artikel 2
|Artikel 3
|Artikel 4
|Artikel 5
|Artikel 6
|Artikel 7
|Artikel 8
|Artikel 9
|Artikel 10
|Artikel 11
|Artikel 12
|Artikel 13
|Artikel 14
|Artikel 15
|Artikel 16
|Artikel 17
|Artikel 18
|Artikel 19
|Artikel 20
|Artikel 21
|Artikel 22

|Boktips
|Länkar
|Tack till!
GRUVSTREJKEN
40 ÅR 1969-2009


Artiklarna och bilderna som presenteras
på denna hemsida är hämtade från,
Norrskensflammans (Nfl) ”Strejk-special” om
inget annat uppges.

Strejk-specialen publicerades kort efter
strejkens slut.

Texten i artiklarna är nedskrivna på nytt,
men är autentiska med originalet.

Namnen på Norrskensflammans skribenter står
i anslutning till den artikel de är upphov till.


Gruvfyrans ordförande Ivar Hermansson 
kräver extra kongress.
IVAR HERMANSSON: 
Det är nödvändigt med en ny kongress 

Av Sven Bjelf

- Det är nödvändigt med en ny kongress. Så säger Gruvs avdelning 4:ans ordförande 
Ivar Hermansson.

Han fortsätter:
- Enbart de händelser som inträffat här i Malmfälten borde motivera detta. Men det finns 
också många andra anledningar till varför gruvindustriarbetareförbundet borde ha en extra 
kongress. Förbundet måste bli starkare. Förbundet måste effektivisera den fackliga kampen, 
och flytta fram arbetarnas positioner. 

Ivar Hermansson anser det också nödvändigt att gruvindustriarbetareförbundet vid denna 
kongress får en ny ledning. Dels har den nuvarande misslyckats med att på ett 
tillfredsställande sätt tillvarataga medlemmarnas intressen, bl.a. när det gäller 
lönefrågan. Dels är den nuvarande ledningen komprometterad. 

- Inte kan man som förbundsledningen gjort, framställa strejken i Malmfälten som 
resultatet av en hämndaktion av Luspa och Rantatalo därför att de inte fick bli ombudsmän.
Det är – milt sagt – svagt av en fackförbundsledning, säger Hermansson.

Han fortsätter:
- I verkligheten är det ju så att strejken var helt spontan. Man strejkade därför att man 
inte såg någon annan utväg för att få berättigade krav uppfyllda.

Men Ivar Hermansson har ytterligare ett krav inför en extra-kongress, nämligen att 
förbundshögkvarteret borde flyttas upp till Norrbotten (Kiruna?).

- Det är nödvändigt att förbundshögkvarteret ligger uppe i Malmfälten – gärna i 
Kiruna – det är ju ändå här uppe vi har de avgörande gruvfyndigheterna. Där en 
ytterligare utveckling och expansion kan tänkas. Och så har vi ju här nästan halva 
medlemskåren och starka fackliga organisationer. Om strejken säger Hermansson så här:

- Enighet ger styrka, därför betraktar jag det som ytterst viktigt att strejken 
avslutades på det sätt det skedde, i enighetens tecken.

- Men vår kamp är ju inte slut än, viktiga förhandlingar återstår, och det är nödvändigt 
att kunna lägga bibehållen styrka bakom kraven. 

De erfarenheter som dragits av strejken summerar Hermansson på detta sätt:

- Lärdomarna är många och värdefulla – inte bara för gruvarbetarna utan också för 
löntagare på andra arbetsplatser. Inte minst för fackförenings- och förbundsledningar. 
Ett reellt medlemsinflytande kan inte längre avvisas. Avgörandet måste få träffas på 
verkstadsgolven – och i gruvschakten. Gruvstrejken får djupgående och bestående verkningar.

- Särskilt uppe i Malmfälten tror jag att händelserna kommer att aktivisera våra 
fackföreningar. Detta kommer också att kunna avläsas på våra möten…